Borta bra men hemma bäst...?

Stämmer inte i alla lägen vill jag vara ärlig att meddela! Nej, det var som att komma hem när vi åkte bort. Som sagt så ska ni ju få veta hur resan var! Givetvis helt underbar, men ni ska få den i lite mer detalj.

Torsdag

Begav oss från vår lilla by vid 10:30 på förmiddagen och siktade in oss på Frösön. Min farbror följde med för att sedan köra hem bilen. Vi plockade upp Kent, min mosters man, på något hunddagis och sen for vi till flygplatsen. Där lyckades vi skriva ut våra biljetter som skulle ta oss till först Stockholm och sen Manchester. Väskorna lämnades in, min vägde 16,2 kg för övrigt, och sen satte vi oss och fikade lite. Mackan jag åt var fruktansvärt seg måste jag säga och det sprutade tomat över halva bordet.
Avgång mot Stockholm skedde 12:45 och det tog ungefär 50 minuter till Arlanda.Vi åt på någon italiensk restaurang där vars pizza var helt okej.
16:45 avgick planet mot England och Manchester och på det planet satt det fyra män medelåldern som babblade så jag trodde att jag skulle få skavsår i öronen! Herregud, och högt snackade de oxå om allt från något ishockeylag till vartenda Premier League lag. Nåja, de kunde ha pratat om värre saker så att säga.
När vi landat 18:00 engelsk tid och fått väskorna och allt det där skulle vi ju försöka ta oss vidare till kära Liverpool. Det blev tåg till slut. Inte lika mycket att se om man jämför med att åka buss eftersom man åkte som nere i ett dike, men det man såg var fint! Miljarder får fanns att betrakta på båda sidor av rälsen bland annat.
Väl framme i Liverpool på Lime Street var det till att springa så fort som möjligt med resväskorna ner till Albert Dock. Inga problem att hitta och efter ett tag började man känna igen sig oxå, kul! Hotellet hette Jurys Inn och låg mitt emot Albert Dock. Vi fick vänta ett tag på resten av sällskapet utanför ingången, vi hade fått lite försprång om man säger så. Hatar att synas med resväska, därav "löpningen".
Vid incheckningen fick vi lite problem med den extra natten och så vidare. Vi hade ju blivit tvungna att betala för det eftersom matchen flyttades till tisdagen då vi egentligen skulle åka hem. Men Alan, världens finaste Alan, fixade incheckningen åt oss. Alan jobbade i receptionen för det mesta och i restaurangen en gång medan vi var där och snyggare hotellanställd får man leta efter! Han var lite liten kanske, men himla snygg!
Jag och Andrea fick i alla fall rum 328 vilket innehöll en enkelsäng och en dubbel. Jag ockuperade dubbelsängen efter att ha frågat Andrea. Det negativa med hotell är deras kuddar, hårda som satan...
När vi hade installerat oss lite gällde det att hitta något att äta, det blev Pizza Express tio meter bort. Beställde en pizza där vilket jag aldrig tänker göra om! Den var oätlig. Den var så stark att jag trodde att både munnen och halsen och magen skulle brinna upp! Alla smakade på den eftersom de trodde att jag var fjantig, men det tog de tillbaka efter smakbiten! USCH! Fick leva på efterrätten den kvällen, en Chocolate Glory, hur god som helst!
Efter middagen sa vi god natt och torsdagen och ankomsten till Liverpool var avklarad.

Fick den här tidningen av mamma på Arlanda ;)

Lite bilder från tågresan från Manchester.

Chocolate Glory ^^

På Pizza Express.

Fredag

Klev upp vad 07:30 för att duscha och sminka mig och allt annat som ska göras innan man visar sig för allmänheten. Sen gick vi ner för att äta frukost och slänga ett öga på Alan. Frukosten var väl som hotellfrukostar är mest, fanns lite allt möjligt. Lite skillnad var det väl eftersom det finns allt som en engelsk frukost ska innehålla, som bönor och korvar och sånt. Inget jag klarar av att stoppa i mig på morgonen!

Efter intaget av mat gick jag och Andrea ut på stan för att shoppa. Första anhalt blev såklart Republic där jag spenderade en hel del av mina pengar. Har dock inga bilder på fynden... Sen gick vi två butiker till vänster om Republic och hamnade på den officiella shoppen för Liverpool FC. Där inne skulle man kunna ruinera sig själv! Kom ut med en hel del därifrån oxå som en halsduk som det stod "Gerrard" på, en träningströja, ett linne och lite annat. Farliga affärer de där två!

Sugen blir man ju oxå när man shoppar så då gick vi och fikade på Costa. Något som är väldigt bra med England är att fikat är hälften så dyrt som här i Sverige! Du kan på en latte och en stor muffins för ungefär samma pris som bara latten här hemma. Mycket bra!

Sen gick vi på stan igen och jag misslyckades tyvärr med att hitta några skor åt Sofia... Ingen hade storleken och ingen hade den vinröda färgen... Efter lite mer letande lyckades vi oxå hitta Carraghers matställe! Jag och Andrea tog tillfället i akt att klampa in och boka bord till middagen. Kändes bra!

När vi kände oss nöjda med att springa runt på stan gick vi hem till hotellet, tittade på Alan och sen gick vi upp och bytte om och sånt. Blev helsvart med en glittrig tubetop och orangea skor. Sen bar det av mot Carras! Matvalet var självklart, åt en Penne Carragher. Mycket god var den oxå måste jag säga! Sen åt jag efterrätt oxå, inte lika nyttig... Det var någon chokladkaka, jäkla god! Ska erkänna att jag var fruktansvärt onyttig under hela resan...! 

När vi hade varit på Carras så skulle vi gå och se om man kunde få sig en drink någonstans. Utelivet i Liverpool går inte ens att jämföra med Östersund ska jag säga! Något bättre! Jag och Andrea hamnade i alla fall på någon dansbar till sist och fick en gratis shot, trevligt. Men vi var inte där så jättelänge och sen gick vi hem. Vi satt i baren med de andra ett tag på hotellet och sen gick vi och la oss. Man kan väl sammanfatta det som att fredagen bestod av shopping och en fin middag på Café Sports!

Utanför klubbshoppen, mamma, Andrea, Mats och Birgitta!

På Costa.

Innan avfärd mot Carras!

Menyn!

Trodde aldrig att jag skulle få se min mamma på en sportbar i Liverpool! Men här sitter hon i alla fall!

Penne Carragher!

Den underbara chokladkakan!

Lördag

På lördagen klev jag upp typ 08:00 eftersom Andreas mobil hade bestämt sig för att ta saken i egna händer och ändra tiden till engelsk. Jag gjorde mig i ordning och sen åt vi frukost. Efter det bytte jag om och sen gick vi ner till Albert Dock och köpte lite olika saker. Följde oxå mamma till LFC-shoppen för att byta en jacka hon köpt vars blixtlås gått sönder. Shoppade lite till oxå, fikade på Starbucks och sen gick vi tillbaka till hotellet.

På eftermiddagen drog vi till en bar som Kent hade sett där han tyckte att vi skulle se FA-cupfinalen mellan Liverpool och Chelsea. Jag och Andrea insåg ganska snart att det inte direkt kryllade av Liverpoolsupportrar där och gick för att kolla lite andra barer runt om. Hittade ganska direkt ett betydligt livfullare ställe som vi bestämde oss för att vara på istället. Där stod jag, Andrea och mamma hela matchen tillsammans med ett hundratal galna engelsmän och tittade på en storbildsskärm i taket. Det var en engelsman som frågade mamma om hon kunde många svordomar på engelska, annars skulle hon minsann få lära sig det nu! Det var skitkul, men Liverpool förlorade med 2-1. Carroll nickade dock en boll som går att diskuteras om den var över linjen eller inte. Som Liverpoolsupporter var den absolut det, som allmänt fotbollsintresserad person, svårt att säga. Det var i alla fall frutansvärt härlig stämning där inne och när Liverpool gjorde mål sprutade ölen överallt! Killarna som stod framför oss var oxå hur sköna som helst!

Efter matchen var man ju lite sur och Kent gick och retade upp en hela vägen tillbaka till hotellet. Mindre glad var man då. Gick till hotellet, drack en latte och sen gick vi och la oss. 

Albert Dock

Fika på Starbucks.

Redo för final!

Ännu mer redo efter den ;)

Carra och Gerrard på storbildsskärmen innan matchen.

Fin vinkel på mig... Hade i alla fall röda läppar dagen till ära!

Söndag

Klev upp 08:00, gjorde mig i ordning och åt frukost som alla andra morgnar. Bytte även om och sen drog vi ner till Albert Dock. Sen drog föräldrarna samt Kent på busstur genom stan och jag och Andrea gick runt lite och sen fikade vi på Starbucks som ligger under Beatlesshoppen. Vi bokade även bord på Carras igen och när vi gick runt så såg vi någon tävling i kanot eller något liknande samt en massa fina hus.

När föräldrarna kom tillbaka så åkte jag, Andrea, mamma, pappa och Birgitta hjulet som finns utanför hotellet. Man ser väldigt mycket där uppifrån! 

Efter det gick vi upp på Birgittas och Mats rum och drack vin. Sen blev det ett himla pådrag för Kent hade ju kommit på att man kunde gå tour på Anfield och han tyckte att jag och Andrea skulle fixa det. Jaha... Först fick vi springa ner och fråga Alan om han kunde hjälpa oss. Det kunde han inte. Sen fick vi springa upp och kolla om det gick att boka via Kents dator. Nej, det satta Handelsbanken stopp för av alla som kunde göra det. Så det slutade med att vi fick springa ner till Albert Dock och till någon turistinformation. Där kunde de i alla fall hjälpa oss! Så då var det ordnat, exalterande! 

På kvällen bytte jag om och sen gick vi till Carras. Stormatch mellan Milan och Inter var det som sändes på alla tv-apparaterna så det var kul! Zlatan gjorde till om med mål. Då kände man sig stolt som svensk! Åt någon annan pastarätt som var väldigt god och väldigt mättande! Tror att jag bara lyckades få i mig hälften. 

Efter middagen gick vi hem och sa god natt.

Tävling!

Roade mig lite medan vi väntade på de andra :P

Anfield Road på Carras! Sjukt god!

Extremt fint!

Måndag

Upp 08:00 och så vidare. Shopping, fika, shopping, lunch på en pub, shopping, hotellet. När vi skulle gå från puben där vi åt lunch så kom det ut en gubbe som frågade om vi pratade engelska. Sen utbrast han att vi hade missat honom! Vem då liksom? Då visade det sig att Beatles första manager satt där inne och drack öl! Då var vi ju tvungna att gå in igen och smygtitta lite på honom! Coolt som satan!

På kvällen gick vi på en grekisk restaurang där vi åt någon form av buffé. 20 rätter och helt galet mycket mat! Men gott var det. Sen kom ägaren och snackade med oss och han var en himla skön snubbe! När han hörde att jag och Andrea hade tänkt flytta till Liverpool flög han rakt upp och skulle fixa telefonnummer och boende och allt! Galen men kul var han. Vi fick en gratis shot av något slag oxå.

På vägen hem blev det tal om tjuvar som dött i luftkonditioneringen på hotell. Jag gillar inte sånt! Det blev lite läskigt att sova då... Låg som rakt under det där utsläppet! Usch! Men det gick bra, ingen som trillade ner!

Inne på puben!

Tisdag

Dagarnas dag skulle man kunna säga! Upp 08:00 och allt som hade med det att göra. Sen fick vi en liten chock när vi kom ner för vem stod och fixade med frukosten? Alan! Trevligt, trevligt! 

Sen packade vi ihop lite och fikade på Starbucks under Beatles. Jag och Andrea hade tänkt besöka Stanley Park innan vi skulle till Anfield, men det sket sig då hon och jag var tvungna att fixa ombokningarna av rummen. När det var klart kände man sig kanske duktig! 

Taxituren till Anfield tog ca 15 minuter. Väl där stod vi och väntade vid statyn av Shankly på att touren skulle börja. Av någon anledning var det nästan bara svenskar i vår grupp, hur gick det till? Först gick vi i alla fall runt arenan och till spelaringången. Där fick vi gå in och nästan direkt till vänster låg omklädningsrummet till bortalaget och till höger var våra spelares omklädningsrum. Rakt fram fanns hörnan där de blir intervjuade och till höger om den trappan till planen och "This is Anfield"-skylten. Jag trodde att jag skulle få något grövre fel där inne, det var en obeskrivlig känsla! Helt fuckin' otroligt! Jag fattar det fortfarande inte! Att lilla jag från ingenstans fick stå där och till och med ta på skylten som alla har varit och smekt på! Liksom Gerrard har tagit på den! Helt sjukt! Värre blev det när vi fick gå ut på planen! Eller ja, vi fick inte gå på gräset, det är heligt. Men jag fingrade lite, lite på det! Men vi fick sitta där de sitter som avbytare och där Kenny sitter och så! Jag tog på alla stolarna för att jag bara var tvungen! Kändes... obeskrivligt! Jag har liksom suttit där de sitter, de som jag avgudar! Okej, nu börjar jag låta som en psykfall här... Men vem säger att jag inte är ett sånt? Sen gick vi vidare och fick sitta på The Kop en stund oxå. KUUUL! Efter allt detta fick vi gå till museet och kolla så mycket vi ville där. Trevliga saker det där! Jag såg den riktiga Champions League bucklan! Insane! 

Efter denna mördande upplevelse gick vi och åt hamburgare och sen skulle vi gå och ställa oss där spelarna ska kliva ur bussarna. Hamnade på en jättefin plats så nu har jag sett de flesta på typ 3 meters håll. Det var ju nästan så att man kunde ta på dem! Dog lite där oxå gjorde man ju. Torres dröjde sig inte var precis... Förståeligt. 

Sen skulle vi försöka hitta in och till våra platser. Blev ganska chockad när jag såg vart vi skulle gå in, värsta VIP-ingången. Vi hamnade på något matställe som hade med Bill Shankly att göra. Men där ville väl inte jag och Andrea vara heller! Vi ville ju se uppvärmningen och allt det där så vi var tvungna att fråga en tjej vart man kunde hitta ut. Det var ju lite smått pinsamt... Vi fick hjälp av en man som sa att vi kunde ju gå upp och tittade lite om vi ville. Vakten som stod där var jättetrevlig och insisterade på att han skulle ta kort på oss och undrade vart vi kom ifrån och så vidare. Vi satte oss på två stolar bara som vi lånade av några så länge och då kom det fram två killar som frågade om jag kunde ta kort på dem. Visst. Sen kom Chelseas målvakter ut och det blev lite burop. Vi fick vänta ganska länge innan Reina, Doni (som Kent kallade Dino) och Jones eller om det var någon tränare, kom in på plan. Då vart det annat ljud i skällan! Det blev det oxå när hela Chelseas lag kom in och skulle värma upp. Torres var väl inte speciellt populär... Jublades gjorde det när våra spelare kom in i alla fall! 

Närmare matchen bytte vi till våra riktigt platser och vi satt riktigt bra, såg allt! Lite irriterande att sitta bredvid Kent när han kallade våra spelare för kärringar... Så gör man inte!! Hur som helst så startade matchen och vi spelade bra! Så fort Torres fick bollen skakade hela arenan av burop och mitt hjärta sprang lite där. Stackars jävel! Men halvleken tog och slutade 3-0 till oss med en del cred till John Terry som lyckades klanta sig oavbrutet. 

Under paus fick vi dessutom se två gamla legender, Barns och Fowler lägga straffar med ögonen förbundna. Det tog med andra ord aldrig slut på överväldigande händelser! 

Andra halvlek börjades på ett lite sämre sätt... Bollen flög mest åt alla håll. Men så småningom gick det bättre. Ville spy på Ivanovic som låg och grinade för att han fått en liten smäll av Suarez och när Suarez ville be om ursäkt blev han vara ännu surare. Blä. Men resultatet blev 4-1 till oss och det var helt underbart! Stämningen var så fantastisk och den är något man måste uppleva för att fatta! 

Efter matchen tackade alla spelarna supportrarna för säsongen och allas barn var med, så gulligt! Dessutom gick Gerrard runt där i kostym oxå! Fin-Gerrard! Han spelade dock inte... Men Carra gjorde! Och Suarez och Carroll och Kuyt och så vidare.

Sen blev det taxi hem, äta pizza och sängen. Men det är lugnt den häftigaste och mest underbara dag i hela mitt liv än så länge! Åh, det finns inte ord...! <3

Finns en bild på mig oxå men den har nog mamma på sin mobil tror jag...

Enbart Carras!

Onsdag

Det var bara en jobbig dag... Upp 04:15, åka till Manchester, flyg till Arlanda, flyg till Frösön och sen hem... Ville jag hem? Om jag skulle säga ja så skulle det vara min grövsta lögn någonsin! Kan inte vänta till i höst!