Dalwin var oxå hur snäll som helst när han lastades av på travet och såg att det var en massa andra hästar där som skulle vara väldigt spännande att hälsa på. Vid själva EKG:et så tyckte han att det var betydligt mer obehagligt att de sprutade vatten på honom med en flaska än att de nöp honom i skinnet med en massa klipor. I övrigt var han ganska otålig och uttråkad som vanligt när det inte händer så mycket vilket ledde till att han vägrade stå stilla.
När EKG:et var taget fick vi vänta ganska länge vilket naturligtvis fick tankarna att snurra. "Hade de hittat något fel? De måste ha hittat något fel eftersom det tag sådan tid!" osv... När väl veterinären kommer säger hon att de vill ta ett nytt EKG. "Det har hittat något fel!" Det var man ganska övertygad om vid det laget. Ett nytt EKG togs och sen fick vi vänta igen. Vänta och vänta och vänta... Till sist kom i alla fall veterinären och sa att de inte kunde hitta något fel på Dalwins hjärta men att hon hade skrivit ut cortisontabletter som vi skulle hämta på apoteket för svullnaderna. Var man lite lättad efter det eller? Man har gått och varit så fruktansvärt orolig att det här kanske är Dalwins sista dagar att när man fick beskedet att hjärtat är bra blev man så trött att man kunde ha somnat på fläcken. Man har varit uppjagad utan att man riktigt märkt det och aldrig helt kunnat slappna av.
Däremot ska han nu äta en massa cortison. 400 tabletter närmare bestämt. De första fyra dagarna ska han äta 40 stycken per dag. Det tycker han säkert är himla trevligt för det blir många äpplen ett tag framöver.
Idag har vi varit ute och gått en sväng och han får fortfarande kramper i halsen ibland, men inte lika våldsamma och de håller inte i sig lika längre som förut. Svullnaderna har däremot inte gått ner sedan igår vilket inte är så bra. Får se hur det är ikväll med dem. Vad det är för fel på honom lär vi antagligen aldrig få veta men huvudsaken för min del är att han blir bra igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar