Inte mycket kvar nu!

Nu är korten spelade och gissa vem som vann? Precis, moi! (Vann igår oxå, för att skryta lite) Nu ska vi tydligen titta på lite tv och sen vet jag inte, lyssna på musik eller skriva lite kanske. Jag har bestämt att jag inte ska åka skidor på förmiddagen imorgon utan ägna den åt att plugga lite. Men sen blir det åk av under eftermiddagen!

Jag kom att tänka på en sak nu när jag sitter här i soffan tillsammans med en sovande hund och en tillbakalutat mamma: Det är typ ingen skola kvar ju! Efter sportlovet är det fyra veckor kvar till påsklovet och innan det så ska vi ha friluftsdag och så kommer det en italienska och ska bo hos mig oxå. Efter påsklovet är det typ en vecka eller något tills hela klassen ska till Stockholm i fyra dagar. Vi kommer hem på fredagen och måndag och tisdag veckan efter så är vi lediga pga 1 maj och det. På torsdagen den veckan åker jag och Andrea till underbaraste England vilket innebär att jag bara går i skolan på onsdagen. Kommer hem på tisdagen men ingen skola förrän på onsdagen och sen är det typ fem veckor till sommarlov. Det är ju fan ingenting ju! Sen är liksom  tvåan slut och det är bara trean kvar. Det går ju hur fort som helst det här! Men samtidigt är det lite skönt oxå för det är ofta nu på sista tiden som jag har känt att jag bara vill dra. Jag vill göra det jag vill göra nu och inte vara fast i Östersund. Jag vet ju vad jag vill men så måste jag vara kvar här i 1,5 år till innan jag kan göra det jag vill. Det känns ju lite drygt... Men samtidigt så är det nog bra att det inte går för fort heller, det är ju en stort steg att flytta enda till England det första man gör. Det är nog bra att jag har en egen lägenhet att bo i oxå för då får man ju lära sig att fixa saker själv samtidigt som det är nära hem hem om man behöver hjälp eller så. Nu bor jag ju inte helt själv heller, men man har ingen förälder i hasorna hela tiden i alla fall. Man får sköta sig själv helt enkelt och det tycker jag oftast är himla skönt. Men det är ju klart att det är skönt ibland att bara kunna släppa allt och veta att mamma gör det liksom. Men som sagt, det är ofta man tittar ut genom fönstret eller man är ute och går eller rider och man får total England-abstinens. Fast det kan ju hända när som helst nu när jag tänker efter... Jag kan titta på en björk, eller asfalten på vägen, eller himlen och det är kört. Men nu är det ju bara så att jag måste gå kvar på den här skolan och bo i Offerdal/Östersund ett tag till vare sig jag vill eller inte. Ska ju snart till England en sväng i alla fall! Jag längtar så jag spricker!

Lite bilder från England: (ej mina)