Förlåt för att det inte blev något mer bloggande igår, jag tappade lusten helt enkelt. Hur som helst så begav jag mig till stallet igen på förmiddagen igår i sällskap av mamma. Det gick som smort att få tag på Bouncer i hagen, inga såna olater än i alla fall. Sen var det det här med sadel. Mamma sa ju att den vi har inte passade eftersom han har så pass hög manke. Därför snodde vi grannhästens bomlösa sadel. Det såg förjävligt ut måste jag säga. Nej, det funkade inte alls. Vi snodde deras andra sadel med någon gigantisk pad. Såg inte heller så nice ut. Då hämtade jag vår sadel i alla fall och la på den. Den såg himla så bra ut på honom. Det visade sig att mamma aldrig hade provat sadeln på honom... Nähä? Hur kan man då säga att den inte passar? Jag fattar ingenting.
Sen fick jag byta bett till ett större och förstora hela tränset till max. Det är tur att han verkar vara en väldigt lugn och tålmodig kille som vi stökar med honom just nu för att få ordning på alla grejerna.
När väl allt satt på plats gick vi ut och jag skulle sitta upp. Han var lite större än vad jag var van vid så första försöket gick sådär... Kom upp i alla fall vid nästa ansats men lyckades sträcka min hamstring på kuppen. Nåja, den läker väl.
Sen bad jag mamma att stanna i stallet eftersom jag inte ville ha någon med mig utan jag ville lära känna honom själv. Han var lite smånervös i början, men gjorde inga konstigheter. Under ridturens gång kom vi fram till att människor går bra bara man får titta på dem, hundar funkar, skogen går bra, prylar som kan finnas på en gård, skidåkare, postlådor, kossor och till viss mån traktorer går helt okej. Något man däremot som ryttare får passa sig för att hur mycket man tar i tyglarna. För tar du lite mycket åt något håll så bär det av ditåt, det spelar ingen roll om det är ett dike med 1,5 meter snö i. Styr man dit, då går han ner där utan att tveka. Lydig liten pojke det där!
Den enda olat han har visat hittills är att han gör allt för att slippa lyfta höger framben. Känns som att han kan ha något litet problem med att böja det, men det kan oxå vara så att han bara är envis.
Ja, det var vår första ridtur tillsammans i korta drag! Ovant att sitta på en häst som inte blir livrädd för allting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar