Vem är jag?

Hej

Tittade precis på filmen Thirteen. Den handlar om en tjej som början sjuan och hon börjar så småningom hänga med skolans populäraste tjej. De snattar, dricker, tar droger och så vidare. Den populära tjejen utnyttjar egentligen bara huvudpersonen och det blir mest skit av allt till slut och det slutar vara vänner. Det händer naturligtvis en hel del mer som jag inte orkar dra nu. Men det är en ganska bra film.

Hur som helst, filmen fick mig att fundera lite. Det är väl det som är meningen med vissa filmer. Den här hade helt klart budskapet: knarka inte! Bland annat, men framför allt det. Men den fick mig att fundera över en annan sak, vem är jag? Vad är min identitet egentligen? Är jag den jag vill vara? Är jag den jag bör vara? Är jag den jag kan vara? Gör jag det jag själv vill eller det någon annan vill? Lär man sig någonsin känna sig själv helt?

Det här började jag tänka på lite igår oxå när hon som hade konstföreläsningen sa att i tonåren så börjar man försöka hitta sig själv typ. Man börjar ta reda på mer om vem man är som person och sånt. Jag är 18, jag vet inte om jag vet vem jag är eller vem jag vill vara, och ändå ska jag vara vuxen nu. Jag kan säga att jag känner mig inte mer vuxen än jag gjorde när jag vet 16, 17. Det förväntas av mig att jag ska veta vad jag vill göra efter gymnasiet nu. Jag har inte en aning om vad jag vill utbilda mig till! Det känns som det är en hel del gigantiska val man ska göra alldeles snart och jag känner mig inte mer redo för det nu än jag gjorde för något år sedan. Det är nu man kan börja forma sitt liv på riktigt, men kan välja själv. Det är det man längtar efter när man inte är 18. När man väl blir 18 verkar det inte som att man har en aning om vad man ska välja. Och hur ska man kunna veta vad man vill om man som tonåring inte är säker på om man vet vem man är?

Nej, jag tänker inte plugga vidare direkt efter gymnasiet för jag måste ta reda på vad det är jag vill. Jag måste ha lite betänketid. Jag måste räkna ut vem jag är och göra det jag vill och ingen annan. Dessutom är jag ganska less på att plugga just nu, jag vill ha sportlov! Men jag måste ta tag i mitt liv för jag tror inte att jag har fattat riktigt att snart står jag där utan skola och kanske utan jobb. Man blir som utlämnad till den stora vida världen. Hittills i livet har skolan alltid funnits där, man har vetat vad man ska göra året som kommer och året efter det och så vidare. Nu finns det helt plötsligt allt och inget på andra sidan om det här läsåret. Jag har miljontals möjligheter, jag måste bara räkna ut vad jag vill och våga göra det.

Ja... Såna här tankar har tydligen jag mitt i natten. Ska ta med mig dem till sängen nu tror jag. God natt.